Janet_Bennett 21

Ännu en tvådagarsetapp – hon kände till platsen sedan tidigare, men inte vad som väntade henne, och det gillade hon verkligen inte. Hon försökte visserligen få reda på något genom riktade frågor, men jag höll mig bestämt.

Vi träffades på ett mycket fint hotell, som skulle bli vår mötesplats under de kommande två dagarna.

Hon dök upp punktligt, precis som förväntat. Lite småprat och en välkomstdrink och, årstiden till ära, färska jordgubbar. Eftersom en och annan present förstås inte fick saknas, packade hon upp en av dem direkt – vad det var får stanna oss emellan.

En middag på en mycket bra italiensk restaurang och sedan bar det av till lokalen. Har man aldrig hört talas om storytelling piano bör man nog googla det. En kväll som nog inte bara jag kommer att minnas länge, präglad av känslor, eftertanke och helt enkelt otroligt vacker musik – rysningar.

Tillbaka till hotellet, och sedan försökte vi omsätta känslorna vi just fått på ett annat sätt; jag tycker att vi lyckades bra, exakt vad det var ligger någonstans mellan piano, violin och cello. Med ett leende på läpparna tog vi farväl till morgondagen.

Den andra dagen började och jag tog förstås emot henne, eftersom vädret var fint, med en kaffe först. Sedan gick vi upp på rummet, drack något och hon fick packa upp igen. På något sätt tappade vi tidsuppfattningen – varför då?

Sedan gav vi oss iväg för att äta, den här gången persiskt; hon och jag hade aldrig ätit något sådant förut – en liten restaurang med en mycket kort meny, men det som bjöds och framför allt till ett mycket bra pris gjorde oss båda mer än förtjusta, ett absolut tips, helt enkelt ett litet familjeföretag.

Vi låg bra till i tiden, så vidare till nästa evenemang. Hon var förstås redan nära vansinne igen, eftersom hon inte visste vart vi skulle – stämmer, det visste hon inte. När vi var på väg frågade jag flera gånger om hon kände igen sig, strax före målet gjorde hon det.

Framme, och då stod hon där och tittade – aha, komedi, ja precis. Så in och intog våra platser. Föreställningen började tio minuter försenat, det är ju live. En mycket rolig komedi med många Beatles-låtar, klart före hennes tid, men låtarna är odödliga och även de yngre känner igen de flesta. Sångerskorna var mycket duktiga och vävde in låtarna perfekt i pjäsen.

Efter en mycket lyckad komedi tillbaka till hotellet, och sedan... En Beatles-låt heter "Let it be" – ett mycket vackert och harmoniskt stycke – men "Let it be" blev det definitivt inte, i alla fall inte för oss.

Så flög dessa två dagar förbi... Summeringen av dem: mycket nytt, mycket att tänka på, men också tid för småleenden och skratt.

Du vet, kanske är jag lite galen, men en dejt står och faller med de personer som formar den. Jag tackar dig för dessa två dagar, som inte hade fått den ram de utan tvekan förtjänade utan dig.

Just det, stjärnbetyg är egentligen överflödiga – vad skulle jag ge? Om man delar ut stjärnor här kan de inte återge det jag har upplevt.

Besökare — 5/5